- Jessica - Utbytesstudent i Virginia

Laugh as much as you breathe and love as long as you live

Imorse när jag vaknade efter att ha försovit mig och satt och väntade på att jag skulle gå till bussen, så hade jag värsta klumpen i magen (inget jag vill gå in på här direkt) men sedan ett par sekunder senare så kom jag på att hallå, jag ska till freakin' USA i höst och då ersattes den där jobbiga känslan av att jag bara blev så otroligt glad.
 
Det går verkligen upp för mig nu jag kommer FLYTTA HEMIFRÅN (ja, i alla fall ett år) om ungefär ett halvår. Och inte bara till en egen lägenhet eller liknande utan till ett helt annat land och till en familj och skola där jag inte känner en enda människa. Det är så oerhört spännande, pirrande i magen och skrämmande allt det här. Från tanke, väntan, längtan och till förverkligande. 
 
Ni som är blivande utbytesstudenter känner säkert igen er i det här att man bara kommer på det sådär då och då, att man verkligen ska klara sig helt själv, vara utan sin familj, vänner och tryggheten i Sverige. Låter jättelöjligt eftersom det är uppenbart att man ska det om man åker på utbytesår, men att tänka att det faktiskt kommer hända om inte alltför lång tid är lika nervkittlande varje gång. Det är så otroligt overkligt att föreställa  sig mitt liv om ett år från nu. Och ändå blir det verkligare ju närmare jag kommer. 
Förresten fotade vi i helgen (bland annat personliga bilder på mig och även en familjebild där alla är med till fotoalbumet som behövs till USA) och jag har nog nästan helt bestämt mig att jag ska skicka med den här bilden som visas för möjliga värdfamiljer.


Namn
Kom ihåg mig till nästa gång

Din mailadress (visas ej)

Bloggadress

Kommentar