- Jessica - Utbytesstudent i Virginia

Take risks and conquer your fears

Jag skriver om synen på retorik under antiken, medeltiden och nutiden i min latinuppsats och läser väldigt mycket om vissa som menar att den förtjänar det dåliga ryktet den fått pga alla struntpratare som använder retoriken som ett kraftfullt vapen och även partier och organisationer som använder det för att sprida kvinnohat, deras främlingsfientliga åsikter om kvinnor etc. Medan andra anser att retorik är någonting som vi behöver lägga allt mer krut på, speciellt i skolor. Speciellt eftersom att för många är tala inför klass det allra värsta som finns. Då kom jag och tänka på ett litet "funfact" som min svenskalärare berättade för oss i början av tvåan, nämligen att de allra flesta är mer rädda för att stå upp och tala inför en grupp människor än de är för döden. Är inte det jättesjukt egentligen?
 
Samtidigt förstår jag verkligen att det är sant. Jag tyckte själv att det var något av det jobbigaste som existerade förut. Hade ångest i veckor innan jag skulle ha redovisning, kallsvettades och fick inte alls fram några vettiga ord, fick som en blackout när jag var tvungen att göra något sådant och sedan efteråt kom jag inte ihåg vad jag ens hade sagt. OM jag hade sagt de rätta sakerna eller överhuvudtaget någonting av det som hade hänt under de minuterna. Och det om något är ju verkligen sjuka reaktioner, men ändå helt naturliga. Men sedan jag började gymnasiet har jag verkligen fått öva, öva och öva på det här. På svenska, engelska och t.o.m. spanska. Argumenterande, upplysande och berättande. Och min slutsats av det är att övning ger verkligen färdighet. De där jobbiga stunderna när du pressas till att göra det en, två, tre gånger kommer verkligen att vara värt det i slutändan. När man har gjort det flera gånger inom loppet av en rätt nära tid, så är det inte alls farligt. Faktiskt. Tycker egentligen att man borde ha flera stycken stå-upp-och-prata-inför-klass i veckan, just för att då skulle man aldrig förlora den där känslan av att det inte är jobbigt.
 
Den allra bästa känslan var när jag hade tal förra terminen i svenskan och jag inte var ett dugg nervös när jag stod och talade, jag var närvarande, jag kunde tänka, jag tyckte att det var ROLIGT och det gick så HIMLA bra. Bästa känslan när man övervinner rädsla och bara lyckas på ett helt otroligt sätt. Bästa.
Alltså, hur söt är denna egentligen?
Axel Ericsson säger:

Härlig blogg! Ska vi köra lite länkbyte? :)

2013-03-28 | 20:59:17
Bloggadress: http://axelericsson.blogg.se/


Namn
Kom ihåg mig till nästa gång

Din mailadress (visas ej)

Bloggadress

Kommentar