- Jessica - Utbytesstudent i Virginia

Svar på frågor

Vad saknar du mest (förutom familj + vänner)?
Åh, så mycket! Friheten i Sverige, att inte vara omgiven av människor med heeelt annorlunda åsikter om det mesta, kommunaltrafiken, inte behöva planera allting i förväg då det annars är svårt att få skjuts, maten jag äter i Sverige, mitt älskade lilla rum och att vänner är verkligen bra och genuina vänner som inte pratar bakom folks ryggar.
 
-Vad är det bästa och sämsta med USA? 
Sämsta = all jäkla falskhet och skvaller som nästan är mer bland vuxna än ungdomar. Bästa har jag svårt att bestämma en, så säger alla affärer som kommer härifrån och inte finns i Europa, att människor oftast är mer sociala, att de har sport och klubbar i skolan och att det finns så mycket coolt här som till viss del är som i alla filmer.

-Gjorde du ett delstatsval? 
Nej jag gjorde inget delstatsval, var för sent när jag sökte men tänkte inte göra det ändå då jag inte ville begränsa mig med några stora förhoppningar om vissa stater och fördomar om andra. Det var ju så spännande att jag kunde hamna var som helst! Var dock lite rädd att hamna i Alaska och att jag skulle komma till ett superkonservativt samhälle i södern.

- Hur är maten där i din familj/skola? 
De säljer en väldigt mycket onyttiga saker på skollunchen. Pizza, subs, chicken nuggets, chips, kakor och desserter men de har alltid någon form av sallad och frukt att välja till och ibland har de saker som jordgubbar som du kan köpa som side också. I mina familjer har de alltid ätit grönsaker till maten vilket jag tyckte var otroligt bra och skönt men sedan lite annorlunda saker till middag.

- Tycker du att det är värt det att "gå om" ett år i den svenska skolan? 
Jag vet att många väljer att inte åka på grund av det här. Men det här störde mig faktiskt inte alls, snarare var det mitt year off som var otroligt välbehövligt för mig. Så jag tycker absolut att det är värt det.

- Vad är det sämsta med din skola? 
Att de inte låter utbytesstudenter vara Seniors, ta graduation eller göra alla andra roliga Senior saker som för mig skulle vara en rolig del av upplevelsen. Har frågat rektorerna om det här dock och de lovade att de skulle försöka göra så att jag kunde få vara med på cermonin men jag har inte hört någotning från dem och dessutom sa de att det var en state law i Virgina eller något (som då andra skolor här i sådana fall inte följer) och ingen utbytesstudent på Brentsville har någonsin fått vara med på graduation.

Vad är det godaste och äckligaste som du har ätit/druckit där borta?
Godaste måste jag nästan säga oreo glass, granola bars (because I'm obsessed with them almost) och frozen yoghurt. Äckligast är garanterat root beer (vidrigast av det vidrigaste typ) och Hershey's är inte sådär jättegott heller.
 
Hej, du behöver inte svara om du inte vill! Hur betalade du utbytessåret? Betalade dina föräldrar eller sparade du ihop själv? 
Jag betalade mitt år själv, dock med hjälp av lån för det som jag inte hann få ihop, från mina föräldrar. Jag finansierade det med hjälp av stipendium, jobbade tre jobb i somras plus mitt vanliga jobb resten av året, hade lite sparade pengar som jag sparat sedan jag var liten och sedan fick jag bidrag när jag fyllde år och så vidare. 
 
Vad hände i dina värdfamiljer, vill inte låta låta som att jag snokar men är väl bara nyfiken på vad som hände eftersom du flyttade från två familjer? Härlig blogg förresten!
Vill absolut inte dölja någonting eller inte vara ärlig, men eftersom detta är en offentlig blogg på internet som vem som helst kan hitta så kan jag ju inte skriva ut allting. I min första värdfamilj så fick min värdmamma veta en vecka innan jag kom att hennes cancer var tillbaka för fjärde gången och efter en månad där med vetskapen att hon med allra största sannolikhet var tvungen att börja få chemoterapy och allting skulle bli ännu värre så kände jag att jag var tvungen att byta. I min andra värdfamilj så hände en hel del saker som jag bara kan förklara som att skillnaderna mellan våra kulturer och sätt var för stora, tillsammans med missförstånd och vad jag tyckte var obehaglig och orättvis behandling. Det var väldigt mycket drama där både när jag bodde där och nu efter, men nu får jag en ny start och jag har en jättebra känsla med min nya värdfamilj. De är så otroligt snälla, välkomnande och framförallt så ville de verkligen ha mig här. Så det känns så underbart skönt verkligen. Tredje gången gillt blev det rätt! 
 
Hej! Jag har lite frågor:) 
Varför ville du åka om utbytesstudent? Jag har funderat på om jag vill åka men vet inte om jag vågar. Har det så tryggt och bra här i Sverige liksom.. 
Hemlängtan skulle vara värst, skulle sakna min familj och mina vänner om jag skulle åka som utbytesstudent. Hur tänkte du när du tog beslutet att åka? 
Vilken organisation åker du med och är du nöjd med den? 
Jättefin blogg förresten ;)
Hej! Åh det är en lika svår fråga att svara på varje gång jag får den. Men jag antar att jag verkligen ville uppleva en ny kultur på ett sätt som man bara får om man gör något sådant här, testa att leva och bo i ett annat land (speciellt USA som jag hade så mycket förhoppningar och fördomar om), har alltid velat uppleva high school livet, möta en massa nya människor från både USA och andra delar i världen och jag var bara så taggad på att ut i världen och utforska och resa. Det där med att våga och helt ge sig ut själv, långt ifrån vänner och familj är alltid väldigt läskigt. En av mina största rädslor var också hemlängtan tills jag inte var lika rädd för det längre utan accepterade att jag skulle ha hemlängtan och sakna många, det är vare sig man vill eller inte en del av paketet, men att jag bara skulle behöva hantera den. Men oftast är man starkare än man tror och detta var definitivt fallet för mig. Jag är väldigt nära min familj och många av mina vänner såklart och även om det låter lite hemskt så vänjer man ju sig vid att vara borta ifrån dem och tänker inte jämt och ständigt på det. Självklart kommer du må dåligt av hemlängtan vissa dagar, veckor och månader. För mig var det extra mycket när jag hade det lite kämpigt och problem här. Men man klarar sig. Och du kommer få uppleva så otroligt många roliga och häftiga saker här. Både sådant som att gå på skoldanser, klä ut dig på spirit week och testa amerikansk mat och annat som att skapa vänner från andra länder än ditt, växa otroligt mycket i dig själv och på riktigt bli flytande i engelska. Jag förstår verkligen rädslan för allt det här med hemlängtan och annat som att inte få ett bra år och så vidare och även om jag absolut uppmuntrar andra som har möjligheten att göra något sådant här att ta den så tycker jag verkligen att man ska tänka igenom det, för det är mycket förberedelse och framförallt pengar man investerar i sådant här. Hur mycket vill du det här? Varför vill du det här? Hur skulle du känna om du inte gjorde det, skulle du ångra dig jättemycket? Och om du inte känner dig redo just nu kanske du kan vänta ett år eller två (om du inte är 18 och detta är sista chansen för dig). 
 
Jag ville verkligen detta och visste att jag alltid skulle tänkt "tänk om" om jag inte gjorde det och ångrat mig mycket, behövde desstum en paus från svenska skolan och skolstress så min vilja att göra detta övervann min rädsla för att lämna min trygghet, stöd, familj och vänner för någonting som var lika spännande som det var skrämmande. Jag åker med Explorius och har ASSE som amerikansk organisation och jag har varit väldigt nöjd med dem. Fick väldigt mycket hjälp av Explorius när jag var kvar i Sverige och fick faktiskt mejl från min kontaktperson där för några veckor sedan där hon frågade hur jag mådde i och med att jag hade bytt värdfamilj och så vidare. Så tycker att de är supertrevliga där! Och har haft tur att få en väldigt stöttande och förstående area rep här i USA som verkligen bryr sig otroligt mycket om sina studenter.