- Jessica - Utbytesstudent i Virginia

Genie, the wild Child

Åh vad jag tycker att mina sociologi lektioner är så fruktansvärt intressanta just nu. Vi har gått in i en ny unit som handlar mycket om vad som gör en till en själv, vad som gör en mänsklig, vad som påverkar personlighet och andra qualities. För någon vecka skrev vi klart vårt self-concept vilket såklart var väldigt svårt ibland, att skriva och gå in på djupet av sig själv. Men samtidigt väldigt roligt och intressant. Lektionen innan det såg vi de första 11 minuterna på dokumentären "Genie, the wild Child" och kvällen därpå såg jag och Anastasiya klart på dokumentären då den finns på youtube. Mr. Weddel visade oss bara den första delen för han tyckte att den var det mest intressanta och andra delar blev lite långtråkiga. Men spolade bara förbi de tråkiga pratdelarna då jag tyckte att de gick ifrån ämnet lite. 
 
I alla fall, jag vet inte om ni är bekanta med fallet men i Kalifornien, 1970 upptäcktes det att en flicka hölls i fången isolering i sitt eget hem, av sina egna föräldrar. Hon var 13 år gammal och vid födseln hade hennes pappa konstaterad att "she might be retarded so I'll lock her up". Nu såhär i efterhand så är forskare oense om hon verkligen var retarded from birth eller om isolering i 13 år, fastkedjad till en potträningsstol med en abusive pappa var orsaken till detta. Tydligen så indikerar hennes abnormal brainwaves när hon sover att hon har en birth defekt men samtidigt så gör blir hon mentalt äldre varje år varje gång de gör tester på henne och det visar på att det inte är från födseln. 
 
Hennes pappa kom in och gav henne mat, om hon gjorde någon form av ljud misshandlade han henne, den enda kommunikation han hade med henne var i form av growls or barks, precis som djurbeteende. Dagen efter Genie hittades så tog pappan livet av sig själv, så det är fortfarande en del frågor som är obesvarade, t.ex. hur han kunde göra en sådan sjuk sak mot sitt eget barn. Mamman visste tydligen om det här till viss del men säger att hon var under hans makt och misshandel likaså.
 
Det är en sådan otroligt ledsam historia, såg de första minuterna i skolan och kände bara för att gräta över hur fruktansvärt detta är och att hennes liv blivit förstört på det här sättet. Men sedan är det också intressant att läsa om fall som detta och lära sig av det. Innan vi såg dokumentären så pratade vi en del om hur viktig touch and affection är, speciellt för nyfödda och de första åren av ett barns liv. Och hur en brist av detta kan leda till svårigheter i livet, påverka förmågan att lära sig och i allra värsta fall leda till död för att själen förmodligen bokstavligt talat ger upp. 
 
Vi läste även om andra fall, det första var ett barn som blev inlåst av sin morfar i en lada för att hennes mamma var ogift och fick barn ändå. Hon hittades vid 6-7 ålder och började lära sig saker lite smått men var väldigt efter i hennes utveckling och dog dessutom vid 10 års ålder. Ett annat fall som har ett betydligt bättre slut, var en flicka som blev inlåst med sin döva mamma, även här av hennes morfar för att hennes mamma inte var gift. Hon hittades också runt samma ålder som den första flickan och efter ett och ett halvt år var hon helt ikapp i utvecklingen som jämnåriga barn. Detta är alltså en enormt viktig del och skillnaderna i fallen. Den första fick inte det livsviktiga delen av touch, affection och trygghet. Medan den andra flickan fick det i form av sin mamma och trots ett sådant trauma kunde hon överleva och vara mer succesfull i sin utveckling.
 
Genie såg tydligen sin pappa tillräckligt mycket för att överleva på det, även om det var minimum touch and affection eller så slog hon helt enkelt oddsen, men man vet ju fortfarande inte om det var detta som ställde till det för hennes förmåga att lära sig saker, att hon redan var tonåring när hennes utvecklingsförmåga började eller att hon  var mentalt handikappad från födsel. Hon lärde sig en del ord, kunde kommunicera på olika sätt, lärde sig gå, greppa saker, skapade connections och relationer, gick några år i en skola men hon kunde aldrig forma hela korrekta meningar och hon pratade heller aldrig riktigt tydligt.
 
När pengarna till projektet rann ut så bodde hon i sex olika fosterfamiljer, även med sin mamma ett tag i huset där hon hölls fången i (så sjukt, förstår inte att de tillät henne att bo där igen liksom) innan hon nu i femtio någonting ålder är in a institution och blir omhändertagen men sitter mest isolerad från andra by choice och stirrar in i en vägg.
 
Så sorgligt det här, och även om allting i dokumentären inte var intressant och relevant så rekommenderar jag ändå verkligen att se den! Man får se mer av Genie, hennes första ord, i början när hon var så otroligt spinkig och lärt sig gå sin "bunnywalk", hur hon växte upp lite och vad människorna i hennes omgivning (psykologer, teraputer etc.) uppfattade och har att säga om henne.